Rapport från årets allra första träningspass- jympa

11 Jan

I fredags hände det. Årets allra första träningspass. Dock har jag promenerat väldigt mycket under min semester i Prag (och ja, druckit en del öl och ätit en del körv).

Alla fall. Kom fram sjukt peppad. Jag hade faktiskt fjärilar i magen. Om någon hade sagt det till mig för två år sen att det var möjligt att känna sån förväntan över träning hade jag ju bara skrattat ihjäl mig. Jag gick ut hårt i början, vilket gjorde och jag snabbt började undra exakt hur klockan kunde gå så sakta i förhållande till hur svettig jag var.

Efter en stund kom den dock. Endorfinkicken. Fy tusan så härligt det var! Jag återfick normalpuls snabbt efteråt och det kändes som att jag hade kunnat köra mer! Det tar jag som goda tecken inför träningsåret 2012!

Nu bara kör vi!!!

Arbetspepp

16 Dec

Jag är alltså arbetslös. Arbetsbefriad. Mellan två jobb. Anställningsbar etc etc etc. Jag är mycket glad över att vara färdigutbildad och att nu äntligen äntra arbetsmarknad med kolossala mängder kunskap och kompetens.

En kunskapsinventering hos mig själv har lett till en rolig praktikplats, men också till ett oerhört spännande sammanhang som jag konstigt nog känner mig mycket hemma i. Jag är en statsvetare med en mycket teoretisk utbildning och nu rör jag mig plötsligt i medie- och kommunikationskretsar. Och jag tycks vara bra på det. Så. Himla. Roligt.

Ibland behövs det någon utifrån som tittar till en och säger:  Men du, du kan ju det här och det här, gör något av det och förminska det inte! Det hände mig under några veckor på min roliga kurs.

Och vet ni. Lyckosta den som anställer mig! Jag kan så himla mycket!

Alkohol

14 Dec

(Varning utfärdas för opeppigt inlägg!)

Häromdagen gick jag på en afterwork. Det skulle bli lite av en återträff där jag och personen jag mötte upp för första gången skulle ses utanför våra yrkesroller.  Personen i fråga är framgångsrik i sin karriär och en uppskattad kollega och finns i precis de områden jag väldigt gärna vill arbeta. Vi möttes upp direkt efter jobbet, ytterligare en person anslöt. Vi var tre personer, trötta efter arbetsveckan men vid gott mod. Jag har träffat den tredje personen kort vid ett annat tillfälle och det visade sig att vi hade gemensamma bekanta. Roligt! Så långt allt väl. Jag köpte ett glas rödvin, kollegan köpte en halv karaff vitt vin och den tredje en öl. Hur ville vi betala? Vi tar det när vi går sa kollegan. Jag smuttar på mitt glas. Jag tappar räkningen på antalet karaffer vitt vin som beställs in. Kollegan dricker upp dem själv. I ett rasande tempo. Jag tar ännu ett glas rödvin. Tänker att jag snart ska gå hem och äta. Karaff-personen kommer med drinkar till oss och ännu en halv karaff till sig själv. Jag tänker att kanske skulle personen i fråga bara beställt en hel karaff och nöjt sig istället för de otaliga halva som kommer in på löpande band. Jag smuttar artigt på min drink-present och börjar känna mig lite obehaglig till mods.

Halvkaraffen kan inte acceptera mina politiska uppfattningar eller mina religiösa och börjar prata om att islamofobi borde kallas islamkritik. Jag börjar känna att personen ifråga inte respekterar mig överhuvudtaget. Och plötsligt mitt i mina funderingar på hur jag bäst ska stå upp för mig själv, tappar halvkaraffen allt. Personen är nu mitt i den här lilla intima afterwork-gruppen så kraftigt berusad att denne inte kan stå, inte gå, inte prata och inte betala. Notan är på över tusen kronor. Den tredje personen tvingas betala den. Jag kan täcka upp för mina två glas rödvin. Jag klär på ytterkläder och försöker rent fysiskt stötta upp så att vi kan lämna lokalen. Personen trillar hela tiden och pratar ibland. Vakterna hjälper oss ut.

Jag vill inte älta själva historien mer. Jag förstår att ibland blir människor lite fullare än vad de tänkt, särskilt en trött fredageftermiddag. Det är inte det. För det här var bortom det. Det var en människa som i sitt dagliga arbete möter före detta missbrukare som själv inte kunde hantera sin alkoholkonsumtion. En snart medelålders person låg på golvet, på marken och pratade inte i ett sällskap som bara skulle ta en öl efter jobbet.

Alkohol ska konsumeras med ansvar och är du inte beredd att ta det ansvaret ska du nog se över intaget.

En ny lista!

10 Dec

Blåser lite liv i luckan med en ny pepp-lista:

  • praktik
  • godkänd, klappad och klar med uppsats
  • nätverkat och lärt mig en massa under 5 veckor på kurs hos Ida
  • träffar snart fantastiska syskonenBoman 
  • julfirande i Prag

 

En lista

3 Nov

Okej, jag har tappat drivet i skrivet, och börjat göra massor med listor, således presenterar jag härmed peppiga saker i mitt liv i punktform:

 

  • träffat träningsfolk från twitter kl 08 i höstfint pildammsparken och kickat igång dagen.
  • är numera frivillig på Röda Korset, med fokus på föreningsutveckling, planen är även att jag ska delta i besök på transitboende.
  • undervisar i textil en gång i veckan.
  • är lite inblandad i det här.
  • funderar på att starta eget.
  • ska snart lära mig mer om sociala medier som kommunikationsverktyg.
  • går upp med min uppsats nästa vecka.

Köttonsdag

19 Okt

Apropå det här inlägget om veganmat och meat-free monday– rörelsen. Jag tycker och tror att köttkonsumtionen i vissa delar av världen är löjligt hög. Det är inte nyttigt för vår planet, och det är nog inte särskilt nyttigt för oss.

Köttfri måndag sätter på många sätt huvudet på spiken. Börja med en vegetarisk veckodag, och fortsätt sen med köttfri tisdag, onsdag und zu veiter. Det är ett bra initiativ och alla initiativ för att stoppa den här hejdlösa konsumtionen är i mitt tycke bra. Men ett annat sjukt bra sätt att tänka på är att tänka tvärtom. Tänk kött-(infoga valfri veckodag). Ät kött som varit lyckligt/glatt/krav/närproducerat och har du inte råd med det så kanske något annat protein är ett alternativ? Istället för den sorgsna kycklingfilén eller fläskkotletten?

Jag tror att det är bra att tänka att fler dagar än måndag ska vara köttfria. Det är bra med ordentliga mål. Sikta högt! Det finns så sjukt mycket vegetariska rätter. He je ba till å ställ sä i tjökä å sätt i gång (som man säger i hemtrakten)!

Idag hade jag kött-onsdag. Krav-biff, potatis och grönpepparsås. Mycket gott.

Pratar lite politik del 1 (ang sd)

15 Okt

För ett par dagar sedan började jag fila på ett inlägg om att vara ett barn med den tredje hudfärgen, dvs att varken vara vit som mamma eller svart som pappa (eller tvärtom, det är bara så det råkar vara i min familj), utan brun. Brun som dig själv, i ett samhälle där alla är vita, men gärna vill vara solbrända (men guuuud vilken himla tur för dig, du behöver ju aldrig soooola). Men idag demonstrerade sverigedemokraternas (jag stavar det med liten bokstav) ungdomsförbund i min hemstad. Och det känns plötsligt som att jag behöver anlägga en något annan vinkel än den jag först hade tänkt mig.

Jag gick inte med de organiserade mot-demonstranterna, utan bestämde mig för att helt sonika promenera ner till centrum och visa upp mig. Det är inte det att jag inte tror på organisering. Det gör jag. Men för mig är det här också ett personligt påhopp, en personlig kamp. Jag stod längst fram vid kravallstaketet. Jag såg deras fanor, deras matchande gula t-shirtar och deras italienska gäster (ja, som en del i deras internationella samarbete bjuder de in ett italienskt parti). Jag lyssnade på deras kackiga ljudanläggning och jag kunde inte hålla mig. Jag började gråta. Mitt framför polisen.

För mig innebär att vara brun att alltid vara i opposition mot sd. Jag finns för att Sverige på 70-talet gav en man från Etiopien permanent uppehållstillstånd (och sedermera medborgarskap) och för att en kvinna från Västerbotten mötte den här mannen i ett lägenhetshotell på söder i Stockholm. Jag tar deras politik högst personligt. Jag tar det som ett direkt påhopp på min blotta existens.

Veganmat

13 Okt

image

Jag var i många år var vegetarian. En och annan fiskbit slank dock ner med hyfsat jämna mellanrum så även skaldjur. Någon gång per år intogs även en bit salami eller kyckling. Sen ett par år tillbaka äter jag kött mer regelbundet. Men vet ni vad. Jag tycker att den här hysteriska överkonsumtionen av kött är helt oresonlig. Att köpa oxfilé från Argentina eller lamm från Nya Zeeland? Ärligt talat, det finns ingen rim och reson på det. Jag tänker på kött och konsumerar kött som något extra. Som en krydda i vardagen. Fortfarande äter och lagar jag mest vegetarisk mat. Idag lyckades jag rent av laga den här underbara veganska rätten.  Kryddat matvete med spenat, wokade färska grönsaker och guacamole.

Sjukt gott!

Plus! Jag återkommer på mattemat, det har varit synnerligen underrepresenterat här.

Resultat Tjej-Lidingö

12 Okt

Okej. Så går det att sammanfatta mitt lopp. Eller snarare resultat. Jag gjorde exakt (så när som på ett par sekunder) samma tid som förra året. Jag kände mig innan som att jag var i bättre form även om det har latats en del har det inte på långa vägar latats lika mycket som föregående år. Veckan innan går jag till en doktor, ber henne kolla mina öron som inte riktigt känns bra. Hon tittar lite, klämmer lite halsmandlar, frågar om jag är förkyld (du har så röda ögon). Jag kände mig en gnutta pyttelite krasslig. Doktorn konstaterade att det inte var någon fara att springa och att jag med den lilla förkylningen borde vara i god form till söndagens lopp.

Söndagen kommer. Jag peppar igång ordentligt med uppvärmningen och jag har en alldeles egen hejaklack med mig. Starten går och jag får håll ca direkt. Hur är detta möjligt? Jaja. Jag ignorerar och förbannar min oförmåga att helt anpassa maten. Ett tag sprang jag på bra. I år startade jag i en mycket tidigare startgrupp, och det var knökat i spåret. Folk flyttade inte på sig. Jag ville föregå med gott exempel och gjorde det. Snällt av mig. Dåligt för klockan. Men sen kom smällen. Jag gick totalt in i väggen. Överkroppen hängde inte alls med, samtidigt som benen gick som trumpinnar. Jag gick i mål, med en stark känsla av besvikelse. Det var inte ett roligt lopp. Jag mådde inte alls bra. Och mycket riktigt. Dagen därpå kom den. Den stora halsproblematiken.

Jag är nöjd över mig själv för att jag genomförde loppet. Jag är besviken för att jag hade så mycket mer ork kvar i benen, jag hade en bättre tid i mig. Den överskuggades av vad som sen kom att bli en överjävlig hals-ont-ny-röst-äckligaste-hostan-i-stan-sjukdom. Två och en halv vecka senare hostar jag fortfarande. Den håller dock på att ge vika, och så snart den gjort det är det jag som springer i ett nytt spår.

Ett erkännande.

21 Sep

Jag har på något märkligt vis tappat i fart vad gäller träning, motivation och pepp. Precis samtidigt är jag mer motiverad och peppad än på länge. Jag har svårt att vara målmedveten. Jag har lätt för att sluta med grejer och inte göra färdigt. Att skjuta upp saker, att vänta till sista minuten är däremot något jag är extremt bra på.

Nu åker jag till Stockholm. Jag tar semester, springer ett lopp. Och tänker på hur jag kan arbeta med mig själv på ett vettigt sätt.