Spinning del 2 (eller hur kan det vara så roligt?)

Hur kommer det sig att jag tycker att spinning är så roligt? Jag vet ärligt talat inte säkert. Men på riktigt, jag längtar efter passen och kan nästan känna fjärilar i magen av förväntan inför ett pass på ett sätt som jag aldrig riktigt gör inför gympapassen. Så vad kan då vara så lockande? Jag tror att mycket beror på enkelheten i det. Det finns inga konstiga stegkombinationer som man måste nöta in (och skämmas för sin avsaknad av koordination), det är bara att hoppa upp på cykelsadeln och köra så det ryker. Jag råkar aldrig stöta ihop med någon (vilket gärna händer under aerobicspass) eller känna att jag är i otakt och fel. För trampa det kan jag ju! Det gör inte heller så mycket om man råkar missa ett pass, det tillkommer inga piruetter eller höftrullningar, möjligtvis att man reser sig och ståtrampar en extra gång. Och det kan jag leva med. Ja. Så är det nog. Det är passets tillgänglighet, att det är extremt lätt att lära sig och att jag snabbt får ett ordentligt träningspass.

Idag hittade jag på ett eget spinningpass på motionscykeln och jag ser redan fram emot söndagens lite mer välorganiserade, då ska jag trampa ut det sista ur den här veckan!

 

Om att ibland stiga upp ur soffan

Jag har haft en väldigt intensiv helg, fylld med idel roliga aktiviteter. Ett tag var jag nästan orolig för mig själv, att det skulle bli för mycket. Men jag kände efter och tänkte: nä, allt är roligt, jag ser framemot allt och kan inte tänka mig att banga på något. Så jag gjorde det. Och hade en grym helg.

Ibland misstänker jag helt enkelt mig själv för att vara lite lat, lat i den bemärkelsen att jag liksom hellre är hemma, det är ju så himla skönt i soffan liksom, och jag behöver vila upp mig för att ladda batterierna. Men emellanåt kommer jag på mig själv med att inse att jag väldigt ofta laddar batterierna på andra sätt, soffan är inte alltid det optimala sättet. Att ibland krävs det inte alls att återhämtningen spenderas i horisontalläge i soffan, ibland krävs det istället en utflykt till havet eller ett stimmigt barnkalas. Med detta sagt menar jag absolut inte att man ska pressa sig själv i absurdum, det är bara ren och skär idioti, eller att man ska offra sig och göra något som man absolut inte vill. Jag tänker bara att emellanåt så är det egentligen bara det att jag lägger mig i soffan av vana, inte för att det är det jag mår bäst av.